om mig

Marina, det är jag. Så kan man fråga sig hur man berättar vem någon är. Identitet är det som definerar den unika människan. Hur man upplever sig själv, och hur andra upplever en. Detta ändras såklart i olika situationer, miljöer och livsstadier.


I systemet är man ett nummer, och jag 1983-02-02, född i Stockholm. Uppvuxen i Söderhamn och Bäckmora, Hälsingland. Boende i Kautokeino, Norge. Siffrorna säger att jag är vattuman. Det kan jag nog hålla med om i många avseenden. Ibland tycker jag att jag är extra mycket vattuman. Marina betyder nämligen kvinnan från havet. Blått är en fin färg. Rogivande. Egentligen gillar jag inte havet, inte heller sandstränder. Men jag har dykcertifikat, har vart där nere på 35 meter djup. Bland hajar och rockor. Hade en nära döden upplevelse i havet. Det är så stort och övermäktigt när man är där under vattnet. Jag föredrar insjöar och skog. Nu bor jag på vidda. Ibland saknar jag skogen.  Men åter till vattumannen..

För Vattumannen är lättsamhet sällsynt och få ting är för honom så små att de saknar betydelse. Han grunnar mycket, även om det inte alltid framgår tydligt ens för honom själv. Världen är ett mysterium, men inte olösligt. Vattumannen gör vad han kan för att förstå det. De är sant, jag vill gärna förstå allt. Kanske därför jag studerat antropologi. För att försökta förstå hur andra tänker och hur världen fungerar och är uppbyggd.

 

Envis och egensinnad som vill leva lite utanför det "traditionella mönstret".  Den som är präglad av detta mångsidiga tecken är i regel mycket kreativ och företagsam och har inte sällan en skapande ådra. Ett seriöst och originellt intryck är karaktäristiskt, liksom behov av kulturell förströelse och intellektuell stimulans. Envis är jag, och aldrig ger jag upp, kanske inte så bra alltid. Har 100 projekt på gång. Jag brukar säga att jag vill ha ett hus och några getter. Om jag fick välja. Men jag har ju valet.. Men det finns så mycket annat jag måste göra först. Jag tycker om att studera, att lära mig saker.

 

Vattumannen har svårt att stå ut med ensamhet och brukar som de övriga lufttecknen ha en vid och brokig bekantskapskrets, men håller alltid viss distans till andra, varför det kan vara svårt att komma Vattumannen riktigt inpå livet, åtminstone till en början. Eftersom vattumannen är styrda av två så olika planeter, har Vattumän en osäker självkänsla, vilket gör att de tvekar innan de ger sig in i någon djupare förbindelse. När de väl gör det, är de emellertid oftast trogna och pålitliga, eftersom Vattumän avskyr allt vad lögner och oärlighet heter. Lögner och oärlighet är de jag tycker är värst, det är det som sårar mig mest och som jag blir riktigt arg och ledsen över. Det är min stora svaghet. Jag vill förstå varför och hur lögnaren tänker. Bekantskapskretsen är nog stor, men jag är svår att komma nära, men tror inte folk vet om det.

 

Nyckfulla Uranus är tecknets härskare, vilket ger Vattummannen en stor frihetslängtan och äventyrslust samt behov av att känna omväxling och oberoende. En dragning till det okända och spännande i tillvaron hör till bilden.  Du är human, kärleksfull, omtänksam, hjälpsam, uppriktig, djupsinnig, vänlig, raffinerad och ibland idealistisk, och du tror på det goda i människan. Vattumannen kan vara lite godtrogen, och det är jag nog. Jag vill gärna tro det bästa om människor, och kan också försvara de som sårat mig. För allting är relativt, och det finns flera än 2 sidor av myntet. Det okända och spännande är såklart spännande, och ett äventyr, en rese nära eller långt borta ligger aldrig långt bort i planerna.

 

Den som är präglad av detta kommunikativa lufttecken behöver ett fritt och inspirerande arbete, där experimentlusten och det okonventionella tänkandet kan få fritt utlopp. Ett omväxlande arbetsfält, där Vattumannen träffar många människor och samtidigt får möjlighet att förmedla sina idéer och visioner, brukar locka. Så vem vet vart jag hamnar?

Eller så kan man berätta vem jag genom min förtid, mina föräldrar, släkt och det jag gått igenom i livet. Vart jag har bott och den miljö som format den jag är. Som liten umgicks jag mest med min syster, och mina kusiner. Mina föräldrar har jag gärna också umgåtts med och deras vänner. Jag har umgåtts bland många olika människor i olika åldrar. På vissa platser är de vanligt, bland andra inte. När skolan var över för våren, drog jag till Bäckmora och var hellre där och utforskade skogen, än var i stan med vänner. Jag förstod mig egentligen aldrig på det där med mode, smink och killar som jag tyckte alla andra var intresserad av. Jag var med i ett band och spelade dålig gitarr, flyttade till Stockholm och läste webdesign, tröttnade och läste historia. Det var några spännande år men många olika hårfärger och spännande historier. Drog ett kort tag till Skåne, läste antropologi och reste jorden runt. Kom på att jag helt klart passade bättre i nord, så jag drog till Norge; Tromsö och hamnade i ett annat språk. Så kom jag till Kautokeino. Nu står jag med fötterna i två världar och passar inte in någonstans. Det är både spännande och skrämmande. Nu vet jag inte vart jag är på väg.

 

Identitet är ett stort ämne. Det innehåller så mycket. Så kanske jag skriver mer. Eller bara ändrar allt!


Kommentarer
Postat av: gunilla

Har läst ALLT du skrivit Mycket intressanta reflektioner..

Kanske du skulle bli präst ( inget skämt)

Får mycket beröm för mitt nya smycke...

Använde det först på jackan men har övergått till att använda det på en tröja ... så att det verkligen syns.....

06.01.2011 @ 00:35
Postat av: Martin

Hade varit kul att läsa dina uppsatser. Var hittar man dem?

02.02.2011 @ 07:50
Postat av: Lotta

Hej. Har sett din grävlingväska och blev impad. Min kompis önskar sig exakt en sån när hon fyller år. Gör du på beställning?

28.06.2011 @ 19:58
Postat av: Marina

Lotta: Hej, jo jag kan göra saker på beställning.

28.06.2011 @ 20:03
URL: http://marina.blogg.no/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
http://blogsoft.no/trackback/ping/24414494
RSS 2.0
hits